livet är en strid...
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det faktum att min man inte längre kan spela gitarr, gitarrspelandet har varit ett sätt att leva, nånting lika automatiskt som att andas, men det är inte så längre. åtminstone inte just nu....
Hösten 2001 kom djävulen på besök, han bosatte sig i vårt liv, djävulen heter ms.
När han kom försvann en bit tillit, en bit hopp, en stor del glädje och så jävla många människor försvann som om det var pesten vi hade fått. Folk försvann inte över en natt så klart, men det är inte längre självklart att bjuda oss på fest.
vi har släkten långt borta, jag har noll avlastning, vi har två barn ett hus och en hund, det är inte rättvist, jag förtjänar inte det här. Som det är nu då jag verkligen inte trivs på mitt jobb blir det så mycket tydligare att min tillvaro är skit.
Och tänk så mycket tid i misär jag tog ut redan i förskott med årslånga depressioner , ändlösa sittningar på fertilitetsmottagningen på umas och allsköns pestigheter. hade jag vetat att det var det här som väntade kanske jag hade passat på att ha roligt så länge det gick. allt är inte nattsvart, även min tillvaro har sina moments, men just nu känns det segt,bittert och förbannat ensamt.
alla ljusglimtar är så futtiga, tjoho och jippie jag ska göra en ansiktsbehandling, so fuckin what det spelar egentligen ingen roll om jag ser ut som en hushållsost i nyllet.
fy fan vad jag bara inte står ut, jag vill inte ha inbjudningar till nhrs mysiga bingokväll och sittgympa, det är inte jag.
ibland får man det man förjänar, ibland får man det man behöver och ibland får man det man får.
Hösten 2001 kom djävulen på besök, han bosatte sig i vårt liv, djävulen heter ms.
När han kom försvann en bit tillit, en bit hopp, en stor del glädje och så jävla många människor försvann som om det var pesten vi hade fått. Folk försvann inte över en natt så klart, men det är inte längre självklart att bjuda oss på fest.
vi har släkten långt borta, jag har noll avlastning, vi har två barn ett hus och en hund, det är inte rättvist, jag förtjänar inte det här. Som det är nu då jag verkligen inte trivs på mitt jobb blir det så mycket tydligare att min tillvaro är skit.
Och tänk så mycket tid i misär jag tog ut redan i förskott med årslånga depressioner , ändlösa sittningar på fertilitetsmottagningen på umas och allsköns pestigheter. hade jag vetat att det var det här som väntade kanske jag hade passat på att ha roligt så länge det gick. allt är inte nattsvart, även min tillvaro har sina moments, men just nu känns det segt,bittert och förbannat ensamt.
alla ljusglimtar är så futtiga, tjoho och jippie jag ska göra en ansiktsbehandling, so fuckin what det spelar egentligen ingen roll om jag ser ut som en hushållsost i nyllet.
fy fan vad jag bara inte står ut, jag vill inte ha inbjudningar till nhrs mysiga bingokväll och sittgympa, det är inte jag.
ibland får man det man förjänar, ibland får man det man behöver och ibland får man det man får.
Kommentarer
Trackback
